mormoringalill

Så har jul-, nyårs- och trettonhelgerna gått och allt julpynt har städats undan. Allt är packat perfekt i kartongen med texten ADVENT OCH JUL SAKER. Granen är ihoppressad och nedlagd i sin kartong. Fina adventsljusstaken är undanstoppad i sin kartong. Alla dekorationerna är demonterade och allt är förpassat tillbaka i lådan där jag har mina pysselsaker. Dukarna är utbytta.

 

Mitt i glädjen över att få återställa allt i sitt vanliga skick kan jag känna ett visst vemod. Vemod över allt man inte hann med denna jul heller. Alla lugna stunder som försvann då man trodde att man skulle sitta med en glögg vid brasan och bara njuta av ”julefriden”. Nåja, nu blev det inte så och det är ingen idé att lägga någon energi på det mer.

 

Fast visst kan det vara härligt att tänka tillbaka på 2010 nu så här bara 12 dagar in på det nya året. För visst finns det en hel del att tänka på som värmer inuti en. Min bror och Peter gifte sig i början av året. Ett bröllop som vi alla minns med glädje. Jag fick den stora äran att vara toastmaster. Ett uppdrag som jag känner mig mycket hedrad av att få ha haft. Blev så glad över förfrågan att jag inte alls tänkte på ansvaret det innebar utan tackade bara ja. Tyckte jag skötte mig rätt hyfsat, jätteroligt var det i alla fall. Min man och jag gick dessutom med i följet och det var ocksåfint. Vi var dessutom så snygga. Anders och Peter var också så himla fina.

 

Så blev det april och påsk, vi firade min födelsedag. Inte så särskilt mycket att fira för det var inga jämna år men det är alltid kul att familjen kommer på besök. Att umgås en stund och äta, fika eller något är alltid lika kul.

 

Så blev det dags för årets första resa. Den gick till Polen. Viktoria och Cecilia var med oss på denna upptäcktsfärd med tåg genom Polen. Tåg som troligen inte skulle på stå på sidan om spåren här i Sverige. Poznan, Wroclaw och Leszno såg vi och vi hade jätteroligt. Även om vi fick ståbiljetter hem på en av turerna. Men vad gör väl det. Det var glömt när vi sitter och äter en god middag eller fyndat i en butik.

 

Så var det äntligen dags att sätta båten i sjön. Lite försenade men vad gör väl det när den äntligen ligger där och guppar i glittret. Kapellet är lagat efter många timmar av kast mellan hopp och förtvivlan. Och tre trasiga symaskiner. Ny vindruta hade den också fått. Den hade gett mig flera tillfällen att se min man med den där lätt frånvarande blicken och tänkarvecket mellan ögonen som jag älskar så.

 

Marina blev klar med sin utbildning och sitt examensarbete kunde hon lämna in med stolthet. Det var så himla bra. Eftersom hon ofta ringt mig under våren och ville kolla en idé eller bara ville att jag skulle läsa något hon skrivit kom vi ofta att diskutera olika teorier. En gemensam kärlek växter fram, kärleken till Kay Pollak.

 

Även Emma gick ur skolan och tog sin student. Vi kände oss så stolta över henne där vi stod på gräsmattan utanför Gamlebygymnasiet. Stolta över att få fixa och dona inför hennes stora dag. Att se och höra glädjen hos ett barn är något som minns länge.

 

Nu var det dags för midsommar och vår lilla fest på ön. Alltid lika underbart. Vi åt allt som hör midsommar till. Ett nytt inslag var dock Cecilias nya snapsar. Rosa, geleiga och till en början kalla. Emma gilla't. Fiske, meditation och lek på stranden med hela familjen. Ett stort bål hör också till. Hampus och jag gjorde flera fina kakor av sant och sjögräs.

 

Så var det dags för resa nummer två, den gick till Riga för där trivs vi så himla bra. Marina följde med oss denna gång. Vi ägnade oss åt shopping, äta, dricka, lite mera shopping och så gjorde vi vårt bästa för att svalka oss så fort det gick att hitta lite skugga.

 

Jag försökte under denna sommar att lära mig att köra vår båt. Framåt och bakåt är inte så svårt. Men jag har ännu inte fått någon snitts på att få den att stanna på mina kommandon.

 

Mor och far flyttade ner till Valdemarsvik och vi hade en hel del pyssel med det. Tycker ändå att vi lyckades rätt bra. Med hjälp av syrran med familj och min familj så fick vi ned hela lasset och ställde det mesta i ordning på ett par dagar.

 

Vi åkter på resa nummer tre. Den gick till Bratislava och denna gång följde Veronica med oss. Vår vana trogen så gick vi en hel del och shoppade en hel del och åt och drack en hel del. Vi fick begränsa oss till en onödigprommenad eftersom Veronica ibland var lite ostadig. Dock inte på grund av för mycket dricka utan för att hon är i växten. Ja inte hela hon utan bara magen.

 

Efter resan så hade jag en tung period då jag kände mig helt vissen. Men det vill man ju inte komma ihåg så det skriver jag inget mera om.

 

Så blev det en resa till och den gick till Dalarna och närmare bestämt till Saxenborg utanför Grangärde. Det ligger bara några mil norr om Ludvika. Vi åkte runt på småvägar uppe på bergen och visste inte var vi var ibland. Besökte några fäbodar som var vackert ödsliga, inlindade i höstfärger och klara för vintern. Mycket tjusigt. Vi var på marknad i Borlänge, där träffade vi Anders och Peter. Självklart shoppade jag lite, ingen riktig resa annars.

 

Så rasade oktober iväg och även november. Visst det saktade upp lite i slutet av november då vi har en hel radda med kalas. Mor fyller, Fars dag, Emma fyller och Lucas fyller. Det blev den första advent och kartongen Med texten ADVENT OCH JUL SAKER skulle dammas av och bäras upp.

 

Det blev December och julfest på jobbet. Vi var på Folk Borgen (eller heter den bara Borgen) och fick god mat och fin underhållning. Det blev fjärde advent och alla fina julsaker skulle tas fram ur sina gömmor. Alla dekorationer var klara och hängde där så granna.

 

Julafton är äntligen här. I år ska många av mina nära och kära komma till mig och min man och några får jag träffa när jag själv åker på kalas på Slottet. Jag firar nyåret med den jag älskar men middag levande ljus och champagne.

 

Nu har det redan gått 12 dagar på det nya året och jag har ingen aning om vad som ska hända.

"Spännande" skulle Kay ha sagt.