mormoringalill

Fredag: Efter många dagar av oro för att resan inte skulle bli av komme vi äntligen iväg kl 10.00 på förmiddagen. Vi åkte först till Storgatan och hämtade upp Viktoria för att sedan åka till Norrköping där Cecilia väntade på att bli upplockad. Därifrån for vi vidare till Skavsta flyplats. På parkeringen så flyttade Viktoria och Cecilia ihop i samma bagage. Vi checkar in och allt går bra. Fick gå på strumporna genom kontrollen men det är ju inte så farligt som i sällskapsresan.

 

Resan över till Polen gick bra och vi landar enligt planen. Efter att ha hämtat ut bagaget så tar vi bussen till järnvägsstationen för vidare färd till Wroclaw. Det är inte lätt att köpa biljetter och hitta rätt buss när man inte kan ett enda användbart ord på polska. Väl på tågstationen, som för övrigt hade behövt en händig man som min, Fick vi hjälp av en snäll grabb (som pratade både polska och svenska) som förklarade för kvinnan i kassan vart vi ville åka och som förklarade lite för oss hur vi skulle läsa tabellerna. Vi letade upp rätt perong och ställde oss och vänta. Där stod redan ett tåg men vi var lite tveksam eftersom det tåget såg ut att komma ”tillbak från forntiden”. Joodå det var vårt tåg :-) Jaha så då skulle det bli en ny lång resa på stenhårda bänkar. Två och en halv timmes resa genom ett mycket vacker Polen.

 

I Polen är redan våren långt kommen och det blommar överallt. Forsythia, syren, körsbär och en hel massa andra buskar. Träden hade en hel massa små fina ljuvligt gröna blad. I både Poznan och Wroclaw finns det hur mycket Mistel som helst. De hade invaderat stora träd. Tyvärr lyckades jag inte fånga någon på bild vilket jag sörjer lite över. Träden såg ut som kala stammar med jättestora bollar i.

 

När vi kom fram till Wroclaw skulle vi leta oss fram till hotellet. Efter lite irrande i gångarna under järnvägen och efter att ha fått rätt riktning utpekad för oss så hittade vi till hotellet. Inte var det byggt igår precis men rent och snyggt. Knastrade dock lite mystiskt under mattorna när vi gick, bubbelplast eller stora termiter? I entrén fanns förutom tjejen i receptionen en vakt. Han berättade för oss om att han varit i tyskland under kriget. Vi förstod varandra med hjälp av lite tyska och mycket teckenspråk. Vi inspekterade rummen och packade upp lite. Sedan bar det av på en sökrunda efter lite mat, våra magar kurrade som åska då eftersom det var länge sedan vi fått riktig mat. Efter lite irrande hittade vi ett ställe som såg bra ut. Där serverades inhämsk mat i en buffé. Man lastade på en tallrik som vägdes och man betalade per kilo. Billigt och jättegott, nästan allt. Jag var inte så förtjust i de små avlånga bollarna av potatis, smakade som överkokta kroppkakor fast utan fyllning. Thomas gillade som skarpt.

 

Efter maten gick vi en liten sväng för att hitta en ”nattöl” Det är lättare att hitta en sexbar än en öl i de lite mörkare kvarteren bakom station, ha ha. Till slut hittade vi en bar som hette ”speedway bar” och där slog vi oss ned. Nu var det jättemörkt när vi gick mot hotellet för vår första natt i Polen.

 

Lördag: Vi vaknade rätt hyfsat efter en natt i rätt sköna sängar även om de var lite knarriga. Täckena var så tjocka och tunga så man kunde inte vända sig utan att först vakna och ta i med båda armarna. Efter morgonbestyren gick vi ut för att leta upp något att äta till frukost. Vi hittade ett varuhus och ett litet café. Gott men inte billigt, men då var vi jättehungriga igen.

 

Efter frukost gick vi upp i gamla stan för att se oss omkring lite. Viktoria hade under vår promenad flera gånger påpekat ” varför stå det en massa tomtar överallt, här är det en till”. Uppe på ett torg i en souvenirbutik frågade Cecilia och vi fick en utförlig berättelse om dvärgarnas betydelse som symbol för kampen mot kommunisnen. Det är en lång historia som jag får berätta en annan gång. I gamla stan tog vi lite kort och drack kaffe. Eller jag kanske ska säga att jag drack en cappuccino och de andra fick varsin jättekopp med kaffefärgat varmvatten :-)

 

Därefter var det dags att göra sig iordning för resans verkliga anledning, årets första speedway GP. Vi gick till stationen för att ta tåget till Leszno. Resan tog ca 1,5 timmar, lite bättre standard på detta tåget. Taxi till arenan. Vi möttes av ett stort område med öltält och marknadsstånd som sålde rödvita prylar av alla de slag som det stod POLSKI på. Alla var i total extas. Polackerna kan verkligen detta med att ställa till men speedway kalas. Tävlingen var jättebra och vi fick åtminståne några korta ögonblick av lycka då vi fick tjoa och vifta med vår svenska flagga, som helt klar var i minoritet. Vi räknade till tre svenska flaggor bland alla tusen polska. Där fanns en Ukrainska flagga också, vi vet inte om denna någon hade köpt fel eller om han var på fel tävling, det var ingen åkare med från Ukraina.

 

Efter tävlingen tog i en öl i ett av de jättelika öltälten. Nu syntes inga svenska flaggor mer än vår till. Vi minglade lite med polackerna som gav oss en och annan flyktig kommentar: Szwecja, Toni Rickardsson, the best. Och vi kunde ju inte göra annat än att hålla med.

 

Så tog vi en taxi tillbaka till stationen för vår färd tillbaka till Wroclaw. Vi var ganska ensamma där. På stationen kände vi att vi nog ville ha lite i magen. Thomas och jag tog en kaffe och varsin skinkmacka. Cecilia och Viktoria beställde en cheesburgare, det ända på menyn som de visste vad det var. HAHA, blev de blåsta eller. Vi har aldrig sett på något liknande. Det var ett bröd likt Pitabröd som var fullproppat med ja gud vet vad. Surkål, rödbetor, en ost som smakade skunk och en hamburgare som var som en slankig, kokt, halvslemmig svamp. Skrattade så det hördes över hela stationshuset.

 

Så kom de ifatt oss, Tomaz Gollobs fanclub. De framkomligt vällde in på stationen med sina tutor och sin hyllningssång till sin store idol. De förde helt enkelt ett jävla liv men var inte på något sätt orevliga. Återigen fick vi höra Szwecja, Toni Rickardsson, the best.

 

Eftersom vi hade köpt biljett i förväg så stod lugnt där på perongen och väntade på att tåget skulle komma. Döm om vår förvåning när tåget redan var fullt. Vi fick stå de 1,5 timmarna tillbaka till Wroclaw på våra redan ömma fötter. Det var onekligen skönt att krypa ned i den knarriga sängen efter det. Man var till och med tacksam för det tjocka täcket eftersom vi var lite frusna, både av kyla och trötthet.

 

Söndag: Klockan 10,57 går färden tillbaka till Poznan med tåget. Denna resa sittande och i riktigt sköna säten. Resan gick lite fortare när man sitter bra och tåget inte överröstar allt. Vi tar en taxi till hotellet som ligger mitt i gamla stan. Efter att ha checkat in går vi ut på vår jakt efter lite mat, igen. Vi hittar enen uteservering på ett torg och får varsin god sallad, Thomas tog pasta som han tyckte var lite snålt tilltagen. Mätta och belåtna gick vi en runda och studerade lite sevärdheter, köpte kort som vi aldrig skrev eller postade :-) Kom inte ihåg dem förrän nu när jag skriver detta. Hittar ett köpcenter där vi handlade lite, kunde ha köpt hur mycket som helst om plånboken varit större.

 

Tillbaka upp till gamla stan för att äta lite middag, klockan har hunnit att bli nio redan. Äter på en liten pub med westerntema. Vi fick jättegod mat och gick därifrån med glada miner. Även vår servitris var glad att hon hade haft oss som kunder. Vi lämnade nämligen alla våra småpengar tillsammans med betalningen för notan. Vi behövde dom ju inte eftersom vi skulle åka hem. Till hotellet och isäng.

 

Måndag: Uppe vid halv sju och trippa ned de tre våningarna för ett bloss, släpa sig upp igen för att äta frukost. Packa ihop allt och bagage och tar en taxi till flygplatsen. 75 kronor kostade det och då ska ni veta att vi åkte ganska långt. Väl inne i terminalen så köper vi cigaretter för våra sista zloty. Efter att vi paserat kontrollen och jag stod i kön för att betala min parfym så hör vi hur de ropar i högtalarna ”bla bla Karlsson, passenger to Stockolm Skavsta contact the information”. Först så tänkte jag att det var lite kusligt men slog bort det rätt snart. När de efter en stund senare ropade ”Viktoria Karlsson, passenger to Stockolm Skavsta contact the information” blev jag hur nervös som helst. Det är mitt barn de vill ha tag på. Många tankar hinner passera hjärnan då. Min lilla Vicke, polskt territorium, nej nej. Som tur var hade hon bara blivit utvald för en rutinkontroll och fick svara på några frågor om sin familj och vad hon gjort i Polen och visa sitt bagage. Sedan lät de henne komma tillbaka till en orolig mamma och storasyster. Tack, Thomas som följde med henne. Det var nog med en hel del lättnad som ve kände planet lyfta för vår färd hem not Sverige.

 

Väl hemma så kasta jag mig över kaffebryggaren, äntligen riktigt kaffe. Satte oss ute i trädgårdsmöbeln och njöt. Glada över alla roliga minnen. Vilket är nästan oundvikligt med de galna systrarna med på resan.

 

Visst, vi har inga syrener och forsythia som blommar ännu. Det är inte 20 grader varmt ännu. Vi har inga tomtar som behöver påminna oss om svåra tider. Vi har sittplats på tåget när vi bokat en biljett. Vi har drickbart kaffe.

 

Borta bra men hemma bäst.