mormoringalill

Fredag: Efter många dagar av oro för att resan inte skulle bli av komme vi äntligen iväg kl 10.00 på förmiddagen. Vi åkte först till Storgatan och hämtade upp Viktoria för att sedan åka till Norrköping där Cecilia väntade på att bli upplockad. Därifrån for vi vidare till Skavsta flyplats. På parkeringen så flyttade Viktoria och Cecilia ihop i samma bagage. Vi checkar in och allt går bra. Fick gå på strumporna genom kontrollen men det är ju inte så farligt som i sällskapsresan.

 

Resan över till Polen gick bra och vi landar enligt planen. Efter att ha hämtat ut bagaget så tar vi bussen till järnvägsstationen för vidare färd till Wroclaw. Det är inte lätt att köpa biljetter och hitta rätt buss när man inte kan ett enda användbart ord på polska. Väl på tågstationen, som för övrigt hade behövt en händig man som min, Fick vi hjälp av en snäll grabb (som pratade både polska och svenska) som förklarade för kvinnan i kassan vart vi ville åka och som förklarade lite för oss hur vi skulle läsa tabellerna. Vi letade upp rätt perong och ställde oss och vänta. Där stod redan ett tåg men vi var lite tveksam eftersom det tåget såg ut att komma ”tillbak från forntiden”. Joodå det var vårt tåg :-) Jaha så då skulle det bli en ny lång resa på stenhårda bänkar. Två och en halv timmes resa genom ett mycket vacker Polen.

 

I Polen är redan våren långt kommen och det blommar överallt. Forsythia, syren, körsbär och en hel massa andra buskar. Träden hade en hel massa små fina ljuvligt gröna blad. I både Poznan och Wroclaw finns det hur mycket Mistel som helst. De hade invaderat stora träd. Tyvärr lyckades jag inte fånga någon på bild vilket jag sörjer lite över. Träden såg ut som kala stammar med jättestora bollar i.

 

När vi kom fram till Wroclaw skulle vi leta oss fram till hotellet. Efter lite irrande i gångarna under järnvägen och efter att ha fått rätt riktning utpekad för oss så hittade vi till hotellet. Inte var det byggt igår precis men rent och snyggt. Knastrade dock lite mystiskt under mattorna när vi gick, bubbelplast eller stora termiter? I entrén fanns förutom tjejen i receptionen en vakt. Han berättade för oss om att han varit i tyskland under kriget. Vi förstod varandra med hjälp av lite tyska och mycket teckenspråk. Vi inspekterade rummen och packade upp lite. Sedan bar det av på en sökrunda efter lite mat, våra magar kurrade som åska då eftersom det var länge sedan vi fått riktig mat. Efter lite irrande hittade vi ett ställe som såg bra ut. Där serverades inhämsk mat i en buffé. Man lastade på en tallrik som vägdes och man betalade per kilo. Billigt och jättegott, nästan allt. Jag var inte så förtjust i de små avlånga bollarna av potatis, smakade som överkokta kroppkakor fast utan fyllning. Thomas gillade som skarpt.

 

Efter maten gick vi en liten sväng för att hitta en ”nattöl” Det är lättare att hitta en sexbar än en öl i de lite mörkare kvarteren bakom station, ha ha. Till slut hittade vi en bar som hette ”speedway bar” och där slog vi oss ned. Nu var det jättemörkt när vi gick mot hotellet för vår första natt i Polen.

 

Lördag: Vi vaknade rätt hyfsat efter en natt i rätt sköna sängar även om de var lite knarriga. Täckena var så tjocka och tunga så man kunde inte vända sig utan att först vakna och ta i med båda armarna. Efter morgonbestyren gick vi ut för att leta upp något att äta till frukost. Vi hittade ett varuhus och ett litet café. Gott men inte billigt, men då var vi jättehungriga igen.

 

Efter frukost gick vi upp i gamla stan för att se oss omkring lite. Viktoria hade under vår promenad flera gånger påpekat ” varför stå det en massa tomtar överallt, här är det en till”. Uppe på ett torg i en souvenirbutik frågade Cecilia och vi fick en utförlig berättelse om dvärgarnas betydelse som symbol för kampen mot kommunisnen. Det är en lång historia som jag får berätta en annan gång. I gamla stan tog vi lite kort och drack kaffe. Eller jag kanske ska säga att jag drack en cappuccino och de andra fick varsin jättekopp med kaffefärgat varmvatten :-)

 

Därefter var det dags att göra sig iordning för resans verkliga anledning, årets första speedway GP. Vi gick till stationen för att ta tåget till Leszno. Resan tog ca 1,5 timmar, lite bättre standard på detta tåget. Taxi till arenan. Vi möttes av ett stort område med öltält och marknadsstånd som sålde rödvita prylar av alla de slag som det stod POLSKI på. Alla var i total extas. Polackerna kan verkligen detta med att ställa till men speedway kalas. Tävlingen var jättebra och vi fick åtminståne några korta ögonblick av lycka då vi fick tjoa och vifta med vår svenska flagga, som helt klar var i minoritet. Vi räknade till tre svenska flaggor bland alla tusen polska. Där fanns en Ukrainska flagga också, vi vet inte om denna någon hade köpt fel eller om han var på fel tävling, det var ingen åkare med från Ukraina.

 

Efter tävlingen tog i en öl i ett av de jättelika öltälten. Nu syntes inga svenska flaggor mer än vår till. Vi minglade lite med polackerna som gav oss en och annan flyktig kommentar: Szwecja, Toni Rickardsson, the best. Och vi kunde ju inte göra annat än att hålla med.

 

Så tog vi en taxi tillbaka till stationen för vår färd tillbaka till Wroclaw. Vi var ganska ensamma där. På stationen kände vi att vi nog ville ha lite i magen. Thomas och jag tog en kaffe och varsin skinkmacka. Cecilia och Viktoria beställde en cheesburgare, det ända på menyn som de visste vad det var. HAHA, blev de blåsta eller. Vi har aldrig sett på något liknande. Det var ett bröd likt Pitabröd som var fullproppat med ja gud vet vad. Surkål, rödbetor, en ost som smakade skunk och en hamburgare som var som en slankig, kokt, halvslemmig svamp. Skrattade så det hördes över hela stationshuset.

 

Så kom de ifatt oss, Tomaz Gollobs fanclub. De framkomligt vällde in på stationen med sina tutor och sin hyllningssång till sin store idol. De förde helt enkelt ett jävla liv men var inte på något sätt orevliga. Återigen fick vi höra Szwecja, Toni Rickardsson, the best.

 

Eftersom vi hade köpt biljett i förväg så stod lugnt där på perongen och väntade på att tåget skulle komma. Döm om vår förvåning när tåget redan var fullt. Vi fick stå de 1,5 timmarna tillbaka till Wroclaw på våra redan ömma fötter. Det var onekligen skönt att krypa ned i den knarriga sängen efter det. Man var till och med tacksam för det tjocka täcket eftersom vi var lite frusna, både av kyla och trötthet.

 

Söndag: Klockan 10,57 går färden tillbaka till Poznan med tåget. Denna resa sittande och i riktigt sköna säten. Resan gick lite fortare när man sitter bra och tåget inte överröstar allt. Vi tar en taxi till hotellet som ligger mitt i gamla stan. Efter att ha checkat in går vi ut på vår jakt efter lite mat, igen. Vi hittar enen uteservering på ett torg och får varsin god sallad, Thomas tog pasta som han tyckte var lite snålt tilltagen. Mätta och belåtna gick vi en runda och studerade lite sevärdheter, köpte kort som vi aldrig skrev eller postade :-) Kom inte ihåg dem förrän nu när jag skriver detta. Hittar ett köpcenter där vi handlade lite, kunde ha köpt hur mycket som helst om plånboken varit större.

 

Tillbaka upp till gamla stan för att äta lite middag, klockan har hunnit att bli nio redan. Äter på en liten pub med westerntema. Vi fick jättegod mat och gick därifrån med glada miner. Även vår servitris var glad att hon hade haft oss som kunder. Vi lämnade nämligen alla våra småpengar tillsammans med betalningen för notan. Vi behövde dom ju inte eftersom vi skulle åka hem. Till hotellet och isäng.

 

Måndag: Uppe vid halv sju och trippa ned de tre våningarna för ett bloss, släpa sig upp igen för att äta frukost. Packa ihop allt och bagage och tar en taxi till flygplatsen. 75 kronor kostade det och då ska ni veta att vi åkte ganska långt. Väl inne i terminalen så köper vi cigaretter för våra sista zloty. Efter att vi paserat kontrollen och jag stod i kön för att betala min parfym så hör vi hur de ropar i högtalarna ”bla bla Karlsson, passenger to Stockolm Skavsta contact the information”. Först så tänkte jag att det var lite kusligt men slog bort det rätt snart. När de efter en stund senare ropade ”Viktoria Karlsson, passenger to Stockolm Skavsta contact the information” blev jag hur nervös som helst. Det är mitt barn de vill ha tag på. Många tankar hinner passera hjärnan då. Min lilla Vicke, polskt territorium, nej nej. Som tur var hade hon bara blivit utvald för en rutinkontroll och fick svara på några frågor om sin familj och vad hon gjort i Polen och visa sitt bagage. Sedan lät de henne komma tillbaka till en orolig mamma och storasyster. Tack, Thomas som följde med henne. Det var nog med en hel del lättnad som ve kände planet lyfta för vår färd hem not Sverige.

 

Väl hemma så kasta jag mig över kaffebryggaren, äntligen riktigt kaffe. Satte oss ute i trädgårdsmöbeln och njöt. Glada över alla roliga minnen. Vilket är nästan oundvikligt med de galna systrarna med på resan.

 

Visst, vi har inga syrener och forsythia som blommar ännu. Det är inte 20 grader varmt ännu. Vi har inga tomtar som behöver påminna oss om svåra tider. Vi har sittplats på tåget när vi bokat en biljett. Vi har drickbart kaffe.

 

Borta bra men hemma bäst.

Igår var jag på Slottet på eftermiddagen. Jag jobbade som hantlangare av verktyg till min man. Då vill det till att man vet vad en fast nyckel 13 är. Man måste veta skillnad på en tång och en polygrip. Det är även viktigt att vara beredd på att leta upp något att slå med och något att peta med. Det är tuber med klet i och rör hit och dit. Han bytte ljuddämpare på min bil, egget som Viktoria säger, så det är väl inte mer än rätt att jag hjälper till. Jag kan inget om hur bilar fungerar men jag har blivit rätt bra på att hitta rätt verktyg under årens lopp.

 

Av någon underlig anledning så är det nästan alltid kallt där man ska stå och vara beredd. Ingen sol och bara snålblåst. Smutsig blir man också även om man är försiktig. Det är alltid jätteskitigt i verktygslådor, på verkstadsgolv, ja i hela verstadsmiljön faktiskt. Ingen miljö precis för en inbiten ”pennvässare”.

 

När vi var klara med bilen så vankades det grillat och potatisgratäng inne på Slottet. Jättegott. Vi åt till vi var proppmätta och inte kunde få ned en bit till. Då får vi kaffe och ur frysen kommer en halloncheesecake. Jösses så god den är, går inte att tacka nej. Så vi var ju tvungen att pressa ned den också.

 

Mor och jag hade före billagningen varit runt och pekat ut kommande blommor för Peter så han vet var han ska sätta spaden och var han ska låta bli :-). Vi hittade vitsippor som jag lovade att plocka till mor innan hon åkte hem. Det glömde vi bort när magarna var stinna av allt förtäring. Jag får väl försöka att kompensera det vid ett annat tillfälle.

 

Vi Slottet finns en jättefin sort gammaldags påsklilja, en sådan där med dubbla blommor. De är så fina. Ska nog försöka tigga till mig ett par lökar. Där finns även en Kaprifol som antagligen inte heller har senaste snitt. Ska bli jättespännande att se hur den ser ut. Kaprifol är en av mina favoritblommor. De doftar ju så ljuvligt. Vid huset finns det även Aklejor, Vallmo och någon form av rosbuske lite här och där, när det börjar blomma så blir det nog jättefint. Där finns så mycket Syrener att de behöver nog inga doftljus på Slottet om en dryg månad eller så.

 

Det är så spännande att gå runt och gissa vad alla små knölar och knoppar i olika färger kan tänkas bli när de växt upp. Ska bli skoj att följa den närmaste månaderna.

Det är väl så här vi känner. Visst är det underbart med den där känslan som växer. Växer för varje minut, timme, dag, månad och år. Man vill vara. Man vill känna. Man vill förbli. Man vill ha mer.

Så här beskriver bruden i Höga Visan sin kärlek: “Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen. Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen. Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand. Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra. Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer. Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder. Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.”

Om man får ha förmånen att vara samman länge blir väl beskrivningen snarare så här: Hans lockar är borta och hårfärgen är väl mest grå. Synen har väl blivit sämre men det är ju bra för då ser han ju inte alla mina brister så bra. Hans händer är väl lite slitna av ålder och arbete. Midjan är väl ett minne blott. Hans ben har lite skavanker efter törnar och skorna har väl oftast stålhätta och är fotriktiga. Han för väl inte så mycket ljuvligt väsen heller om han inte får tag i ett verktyg med motor. Men vad gör väl det. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade.

Kilona är för många. Jag både hör och ser sämre. Jag går inte lika fort och springer aldrig. Rynkorna är fler, munnen smalare och höfterna bredare.  Håret grånar och blir tunnare medan midja och benen blir tjockare. Armarna blir svagare och liknar en mager gädda.

Men trots alla våra skönhetsfel så vill vi vakna varje morgon med varandra. Lyssna på sången –  det är så vi känner. Ni får den av mig.

Vakna varje morgon - somna varje natt
Och vakna varje morgon - med dig

Dag och natt - genom gråt och skratt

En omöjlig dröm men jag bär den
Inom mig - överallt
 http://www.youtube.com/watch?v=syzz2OnNrjA

Tänkte skriva lite om mitt nya förhållande, facebook. Konstig värld man har hamnat i. Jag förstår inte hälften skulle jag tro men jag är under ”progress” och då menar jag framsteg snarare än framfart. Där finns så mycket att lära ännu. Där finns även sådant som jag inte vill lära mig och sådant som jag hoppas att jag aldrig kommer att lära mig.

På fb som jag har sett att man kallar det, fb* som för övrigt har en helt annan betydelse för mig, finner man vänner som man tappat bort för länge sedan. Om man vill hitta dom vill säga. Man kan ta upp kontakter som man saknat, om man hittar dom. Man kan hitta ovänner också eller ännu smartare man kan hitta vänner som är vänner med ovänner då kan man smygtitta lite på vad de håller på med utan att man för den skull erkänner dom som vänner. Fiffigt va.

Jag har inte haft facebook så länge men måste väl erkänna att det är rätt kul. Innan jag skaffade det så sa jag alltid att det där är inget för mig, jag har inte tid. Men visst tar man sig tid. Är ju kul att kolla lite, kommentera lite här och där. Skriva något som man vill att någon ska veta, så där lite i förbifarten. Eller man kan skriva något som man verkligen vill att alla ska veta.

Man kan även lägga upp kort, det tycker jag är roligast. Älskar att titta på kort. Både mina och andras. Jättekul. Kan gå igenom ett album gång på gång för att titta efter olika saker.

Men visst är det ändå rätt konstigt hur det har blivit med hjälp av internet, facebook. Tidigare så fick man skriva ett brev och sedan fick man vänta hur länge som helst för att se om man skulle få svar. Woooops, nu har man svar inom några sekunder. Fantastiskt. Men det är lite skrämmande också för just att det går så fort gör att eftertanken faktiskt kommer lite på skam. Om jag är lite för snabb att kommentera någons inlägg så står det där, oåterkalleligen. Visst man kan ta bort det eller lägga in ett nytt inlägg med en förklaring men skadan kan redan vara gjord.

Man kan visserligen lägga till förklarande så tecken efter sin text, som små smilisar :-) =) :(, men det är ändå den som läser som lägger in betoningen. Som bestämmer hur min text ska läsas. Tänk om de läser fel, tänk om de lägger betoningen på fel ord. Då kan det bli en helt annan innebörd av orden än jag hade tänkt mig. Om jag t.ex. skriver ”kommer du nu” så kan det ju betyda tre olika saker. Om man hade hört min röst så skulle man veta vad jag menade, nu får ni gissa. Menar jag kommer du nu eller kommer du nu eller kommer du nu. Ja, som ni förstår så är det inte så konstigt att man blir missförstådd ibland.

 

Om jag skriver kommer du nu så läser du kanske skynda dig. Men om jag lägger till en smilis så har jag ju lagt lite ironi bakom orden och du tror att jag menar att du aldrig kommer i tid. Fast egentligen så menade jag: kommer du nu, att just du kommer och med en smilis bakom visar jag att jag är glad över det.

 

Så med detta skulle jag vilja säga att om det är något viktigt som man vill säga varandra så bör man träffas. Då ser man kroppsspråket, hör betoningen och kan få direkt feedback på om man fattade fel.

 

 

 

*FB för mig betyder förbrukningsställe. Den förklaringen säger säkert inte er andra någonting. FB är ett ställe där man förbrukar el.

Jag har ett barnbarn, ett riktigt barnbarn. Han är elva år och han är en av mina största skatter. Det är så himla kul när han kommer till oss och vi får vara tillsammans. Trots sin ålder så vill han fortfarande vara med mormor då och då. Jag suger åt mig varje minut eftersom man vet att det kommer en tid då konkurrensen blir stenhård. Det kommer mopeder, tjejer och ”vanliga” kompisar som man ska slåss med om hans tid.

 

Ett litet plus är väl att jag äger två mopeder och tjejerna här är ju lika snygga som i stan.

 

När mitt barnbarn kommer till mig så brukar han få önska middag. Oftast så blir det chili con carne, det tror jag är hans favorit. Jag har ett eget recept och den är verkligen god. Mycket kryddor och lite mörk choklad i, mums.

 

Vi tycker om att mysa lite till kvällen med film och något smaskigt att tugga på. Vi brukar se något barnvänligt :-) sist blev det en inte allt för lyckad film med Dolph Lundgren. Ja ja det där med trumpinnarna var väl inte så lyckat kanske men vi bestämde oss för att sensmoralen i filmen var: Rör inte min frisyr för då kan det gå illa.

 

Han har en skön humor mitt barnbarn det har han haft sedan han var liten. Han har ofta lite underfundiga kommentarer med knorr på. Han har lätt till skratt och har väl endast vid ett fåtal tillfällen surat lite. Men vilka barn gör inte det till och ifrån. Jag antar att han hemma är som alla andra barn som testar gränser och visar upp hela sitt register av galenskaper men hos mormor är han ett snällt barn :-)

 

På söndag ska han spela sin första match i bowling. Det kommer att vara en stolt mormor som står vid banan och håller tummarna. Om du läser det här så ska du får ett sista gått råd. Glöm alla goda råd som du fått om hur du ska stå, gå, hålla, släppa, titta och gud vad det kan vara som vi tjatar om. Glöm allt det och gör din grej och ha framförallt roligt. Om du åker dit för att ha skoj så kommer det att gå jättebra.

 

Nu undrar ni säkert varför jag i första stycket skrev ”riktigt” barnbarn. Jo han äter själv sedan länge. Han går på toa själv. Han kan prata och har ett utmärkt bordsskick. Han skäller inte på mig när jag kommer. Han kan borsta sitt hår själv. Han går i skolan och kan läsa, skriva och göra fina saker i slöjden. Han kan sjunga och kan en hel del engelska.

 

Han har förändrats en del på tio år men är fortfarande lika givmild och lika go. Här på kortet är vi i Oknö och firar midsommar.

Ett litet förtydligande till mitt blogginlägg igår. För er som eventuellt har undrat hur det kommer sig att jag kan känna igen fåglar i mörkret kommer här en beskrivning hur man lär sig det.

Man sätter sin bärbara telefon i laddaren. Sedan ringer man en vän som man vet att man kan vara tyst tillsammans med. Det vill säga en vän som man inte behöver prata med hela tiden utan man kan komunisera med utan ord. Man bestämmer en tid då man ska ses. Förslagsvis bör man boka en tid då det är ljust ute fortfarande, om man är ovan. Efter det så stänger man av mobilen eller lägger den någonstans där du inte hör ifall det ringer.

När man har gjort det så kokar man lite kaffe och slår på termos. Gör några mackor eller annat fikabröd. Medan kaffet rinner ned så hämtar man en fågelbok med bra illustrationer i. Packar ned alltsammans i en väska.

Därefter beger man sig till mötesplatsen som med fördel kan vara en plats där det finns fåglar, med andra ord utomhus. Sedan sitter man där, tysta, och väntar på att det ska komma en fågel. Man försöker sedan att para ihop ljud och bild.

När man har tränat på detta ett tag kan man testa sina kunskaper i mörkret. Riktigt kul faktiskt.

En förutsättning för detta är ju att man har en vän som man kan vara med utan att man måste prata hela tiden. Jag har några sådana vänner. Den bästa är min pappa. Vi har ofta varit tysta tillsammans långa stunder utan att det har kännts som om man måsta säga något. Min man är en annan sådan vän som man inte nödvändigtvis måste föra en diskution med. Det är så skönt att vara med någon utan att tystnaden blir pinsam och nästan plågsam.

Om du inte har en sådan vän så skaffa dig en för det är som att vinna högsta vinsten. För lika väl som man behöver en vän att prata med så behöver man en vän att vara tyst tillsammans med.

Idag är det 6 april och det är tidig morgon 05.00, fortfarande mörkt ute. Jag har kokat kaffe och tagit in tidningen till min man innan han åkte till jobbet. Har ögnat igenom tidningen och läst lite bloggar. Varit ute och tagit ett bloss och hamnade mitt mellan två rödhakar som hade en kärleksfull morgon sång. Jag hoppas att det blir bra väder idag eftersom jag har semester. Tänkte förbereda mig lite inför sommarens blomsterprakt, hoppas jag.

Ska bära upp mina pelargoner ur källaren och se ifall det är något liv i dem. Fick en liten påminnelse av mor när var där i helgen. Hon hade redan fått fart på sina. Men det är klart hon kan det där med pelargoner, har alltid så fina. Fick en brudslöja av Marina i födelsedagspresent och den måste också tas om hand. Fick Freesia lökar också men de ska inte sättas riktigt ännu. Det blir nog jätte fint, fast lite senare i sommar.

Eftersom helgen har varit så fin så blir man lite insprerad att fixa till så att man är förberedd inför den stundande våren och sommaren. Trädgården ser lite tilltufsad ut efter vintern. Gräsmattan är platt som om en ångvält kört fram. Ska det blir gräsmatta igen tro, vi får hoppas det. Nu är den bara platt och blöt. Rabatterna måste snyggas till och grusgången krattas. Gruset har lagt sig i vallar utmed kanterna av allt skottande. En hel del grenar har gått av på buskarna. Måste klippas lite både här och där. Lite ruttna äpplen har tinat fram, var visst inte så duktig att kratta innan snön kom och gömde allt skräp.

Det är mycket att stå i så jag hoppas att det blir väder att vara ute i.

Helgen har som sagt var varit kalasig, i dubbel bemärkelse, jag har haft glödjen att ha många gäster. Hela familjen har varit hemma hos oss. Tyvärr inte far eftersom han var sjuk men som tur är kände sig bättre när vi var och hälsade på påskdagen.

Alla våra barn har varit hemma i helgen och det gör mig så glad. Dit räknas även Lucas och Hampus (bonus). Det är lycka att vara med dem. Att höra dem skratta och snattra ;-) Att få se dem växa och då menar jag inte på längden utan som människor. Att se hur de utvecklas och att se hur de formas av det som livet gett dem, tvingats på dem. Att se att även om livet inte alltid är en dans på rosor så har Thomas och jag ändå gett dem redskapen för att klara sig, de är självgående. De står i blom, är inga små knoppar längre som vi måste akta för frosten. De kommer att palla en frostnatt.

Och skulle det bli riktigt riktigt kallt så kommer vi sättandes med täcket och sveper in er. Inte för att vi måste utan för att vi vill och troligen för att vi inte kan låta bli.

Idag har jag varit i båten och mätt alla sovytor så att jag köpa nya madrasser och sy nya överdrag. Det ska bli så roligt. Vi ska göra det lite bekvämare för oss. Det var väl inget större fel på de vi hade man man blir rätt bortskämd när man har en så härlig säng som vi har här hemma. Nu ska båten få ett litet lyft. Risken finns väl att man inte vill åka hem om det blir för bekvämt.

Jag har ätit god mat också. Lite sill, potatis och ägg. Tack Cecilia, för den goda osten och oliverna. Det var som att äta efterrätt till middag. Tack Peter för den läckra räkröran, var urgott till ägget. Tror att den var till bröden men på äggen blev de kanon. Tack Lena, för vinet och ölen som gjorde pricken över i-et. Tack Mor, Svärmor och Svägerska för alla vackra blommor som gjorde att det kändes som somma vid matbordet. Tack Far för de fina dukarna som gör att vi kan ha fint i köket länge. Vi fick så mycket fint att se på, äta och dricka igår så vi kan gotta oss länge.

Tror att hundarna också har haft en kalasig dag. De har legat ute i solen och haft det bra i flera timmar idag. De har varnat för hundar som kommer för nära staketet och man kan jobba utan att bekymra sig för att glömma bort dem. Shuppe säger till när han och Rutan är hungrig och törstig. Har lärt mig att skilja på skallen: Hund för nära tomtgränsen och Jag är hungrig ;-).

Nu ska jag vika ihop lite tvätt och sedan mysa med min man. Kanske sticka några varv på slutspelsstrumpan.

Ha en fortsatt trevlig påskaftonskväll alla.

Blev min födelsedag annorlunda eller...fyller ju första april så jag trodde ett tag att någon drev med mig. Den började ju så bra med att jag fick en födelsedagspresent av min man. En jättesnygg vit skjorta som ajg nog ska stila omkring i imorgon. Sedan åkte jag till jobbet och väl där så tänkte jag ändra på min semester lite. Men inte då. Har man ingen att byta med så får man inte byta även om inte på något sätt ”äventyrar” produktion och kvalitet. Ja ja man får väl försöka vänja sig vid tanken på att orättvisorna styr. Jag som trodde att eftersom jag har flyttat på en eller flera veckor i 8 års tid inte skulle ha några problem med att få flytta nu. Men där trodde jag fel. För om man vill flytta på sina semesterveckor då räknas inte det som samma. Om ni förstår vad jag menar.

 

När den värsta svallningen gått över så var det dags att åka hem. Jag hade parkerat nere i hamnen. Men va f.....n händer då, jo jag har fått parkeringsböter. Det brinner naturligtvis av igen. Jo visst var det mitt eget fel eftersom jag inte hade lagt upp parkeringstillståndet i rutan. Intalar mig själv att ingen annan än jag var skyldig till det.

 

Körde iväg mot Klockartorpet för att hämta Marina och Lucas. Hamnade bakom en stinkande Mersedes som spydde ut svart illaluktande avgas på mig. Den lilla miljösvinet skulle naturligtvis nästan lika långt som jag. Kännde hur det blev varmt i hjärnan igen.

 

Hämtade upp Marina och Lucas och vi åkte till Willys i Söderköping för att handla. När vi hade kommit in 10 meter i affären så kom där en galen kvinna som redan i entrén hade överskridit hastighetsgränsen för dagligvaruhandel. Hon rammade mig i sidan på sin vansinnesfärd mot sill och ägg. Jag kände hur det tände till på alla 8 i ett ögonblick. Jag bara gapade rakt ut något om galna människor. Jag såg hur leendet spred sig i ansiktet på Marina när jag högt och tydligt deklarerade att ”jag är visserligen inte fet men nog är jag stor nog för att synas”.

 

Nu har jag och flickorna fixat lite att äta på till imorgon och som tur är så har lyckan vänt. Dagen slutade bra tillsammans med min familj.