mormoringalill

Ett litet förtydligande till mitt blogginlägg igår. För er som eventuellt har undrat hur det kommer sig att jag kan känna igen fåglar i mörkret kommer här en beskrivning hur man lär sig det.

Man sätter sin bärbara telefon i laddaren. Sedan ringer man en vän som man vet att man kan vara tyst tillsammans med. Det vill säga en vän som man inte behöver prata med hela tiden utan man kan komunisera med utan ord. Man bestämmer en tid då man ska ses. Förslagsvis bör man boka en tid då det är ljust ute fortfarande, om man är ovan. Efter det så stänger man av mobilen eller lägger den någonstans där du inte hör ifall det ringer.

När man har gjort det så kokar man lite kaffe och slår på termos. Gör några mackor eller annat fikabröd. Medan kaffet rinner ned så hämtar man en fågelbok med bra illustrationer i. Packar ned alltsammans i en väska.

Därefter beger man sig till mötesplatsen som med fördel kan vara en plats där det finns fåglar, med andra ord utomhus. Sedan sitter man där, tysta, och väntar på att det ska komma en fågel. Man försöker sedan att para ihop ljud och bild.

När man har tränat på detta ett tag kan man testa sina kunskaper i mörkret. Riktigt kul faktiskt.

En förutsättning för detta är ju att man har en vän som man kan vara med utan att man måste prata hela tiden. Jag har några sådana vänner. Den bästa är min pappa. Vi har ofta varit tysta tillsammans långa stunder utan att det har kännts som om man måsta säga något. Min man är en annan sådan vän som man inte nödvändigtvis måste föra en diskution med. Det är så skönt att vara med någon utan att tystnaden blir pinsam och nästan plågsam.

Om du inte har en sådan vän så skaffa dig en för det är som att vinna högsta vinsten. För lika väl som man behöver en vän att prata med så behöver man en vän att vara tyst tillsammans med.