Mormor Ingalill, en stolt mormor

Jag har ett barnbarn, ett riktigt barnbarn. Han är elva år och han är en av mina största skatter. Det är så himla kul när han kommer till oss och vi får vara tillsammans. Trots sin ålder så vill han fortfarande vara med mormor då och då. Jag suger åt mig varje minut eftersom man vet att det kommer en tid då konkurrensen blir stenhård. Det kommer mopeder, tjejer och ”vanliga” kompisar som man ska slåss med om hans tid.

 

Ett litet plus är väl att jag äger två mopeder och tjejerna här är ju lika snygga som i stan.

 

När mitt barnbarn kommer till mig så brukar han få önska middag. Oftast så blir det chili con carne, det tror jag är hans favorit. Jag har ett eget recept och den är verkligen god. Mycket kryddor och lite mörk choklad i, mums.

 

Vi tycker om att mysa lite till kvällen med film och något smaskigt att tugga på. Vi brukar se något barnvänligt :-) sist blev det en inte allt för lyckad film med Dolph Lundgren. Ja ja det där med trumpinnarna var väl inte så lyckat kanske men vi bestämde oss för att sensmoralen i filmen var: Rör inte min frisyr för då kan det gå illa.

 

Han har en skön humor mitt barnbarn det har han haft sedan han var liten. Han har ofta lite underfundiga kommentarer med knorr på. Han har lätt till skratt och har väl endast vid ett fåtal tillfällen surat lite. Men vilka barn gör inte det till och ifrån. Jag antar att han hemma är som alla andra barn som testar gränser och visar upp hela sitt register av galenskaper men hos mormor är han ett snällt barn :-)

 

På söndag ska han spela sin första match i bowling. Det kommer att vara en stolt mormor som står vid banan och håller tummarna. Om du läser det här så ska du får ett sista gått råd. Glöm alla goda råd som du fått om hur du ska stå, gå, hålla, släppa, titta och gud vad det kan vara som vi tjatar om. Glöm allt det och gör din grej och ha framförallt roligt. Om du åker dit för att ha skoj så kommer det att gå jättebra.

 

Nu undrar ni säkert varför jag i första stycket skrev ”riktigt” barnbarn. Jo han äter själv sedan länge. Han går på toa själv. Han kan prata och har ett utmärkt bordsskick. Han skäller inte på mig när jag kommer. Han kan borsta sitt hår själv. Han går i skolan och kan läsa, skriva och göra fina saker i slöjden. Han kan sjunga och kan en hel del engelska.

 

Han har förändrats en del på tio år men är fortfarande lika givmild och lika go. Här på kortet är vi i Oknö och firar midsommar.


Kommentarer
Postat av: Ci

Älskar det kortet, lilla söta Lucas :)

2010-04-09 @ 10:55:46
URL: http://icessilisvarld.blogg.se/
Postat av: Marina

Så underbart fiint skrivet!!!

2010-04-09 @ 20:30:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0