mormoringalill

Tänkte skriva lite om mitt nya förhållande, facebook. Konstig värld man har hamnat i. Jag förstår inte hälften skulle jag tro men jag är under ”progress” och då menar jag framsteg snarare än framfart. Där finns så mycket att lära ännu. Där finns även sådant som jag inte vill lära mig och sådant som jag hoppas att jag aldrig kommer att lära mig.

På fb som jag har sett att man kallar det, fb* som för övrigt har en helt annan betydelse för mig, finner man vänner som man tappat bort för länge sedan. Om man vill hitta dom vill säga. Man kan ta upp kontakter som man saknat, om man hittar dom. Man kan hitta ovänner också eller ännu smartare man kan hitta vänner som är vänner med ovänner då kan man smygtitta lite på vad de håller på med utan att man för den skull erkänner dom som vänner. Fiffigt va.

Jag har inte haft facebook så länge men måste väl erkänna att det är rätt kul. Innan jag skaffade det så sa jag alltid att det där är inget för mig, jag har inte tid. Men visst tar man sig tid. Är ju kul att kolla lite, kommentera lite här och där. Skriva något som man vill att någon ska veta, så där lite i förbifarten. Eller man kan skriva något som man verkligen vill att alla ska veta.

Man kan även lägga upp kort, det tycker jag är roligast. Älskar att titta på kort. Både mina och andras. Jättekul. Kan gå igenom ett album gång på gång för att titta efter olika saker.

Men visst är det ändå rätt konstigt hur det har blivit med hjälp av internet, facebook. Tidigare så fick man skriva ett brev och sedan fick man vänta hur länge som helst för att se om man skulle få svar. Woooops, nu har man svar inom några sekunder. Fantastiskt. Men det är lite skrämmande också för just att det går så fort gör att eftertanken faktiskt kommer lite på skam. Om jag är lite för snabb att kommentera någons inlägg så står det där, oåterkalleligen. Visst man kan ta bort det eller lägga in ett nytt inlägg med en förklaring men skadan kan redan vara gjord.

Man kan visserligen lägga till förklarande så tecken efter sin text, som små smilisar :-) =) :(, men det är ändå den som läser som lägger in betoningen. Som bestämmer hur min text ska läsas. Tänk om de läser fel, tänk om de lägger betoningen på fel ord. Då kan det bli en helt annan innebörd av orden än jag hade tänkt mig. Om jag t.ex. skriver ”kommer du nu” så kan det ju betyda tre olika saker. Om man hade hört min röst så skulle man veta vad jag menade, nu får ni gissa. Menar jag kommer du nu eller kommer du nu eller kommer du nu. Ja, som ni förstår så är det inte så konstigt att man blir missförstådd ibland.

Om jag skriver kommer du nu så läser du kanske skynda dig. Men om jag lägger till en smilis så har jag ju lagt lite ironi bakom orden och du tror att jag menar att du aldrig kommer i tid. Fast egentligen så menade jag: kommer du nu, att just du kommer och med en smilis bakom visar jag att jag är glad över det.

Så med detta skulle jag vilja säga att om det är något viktigt som man vill säga varandra så bör man träffas. Då ser man kroppsspråket, hör betoningen och kan få direkt feedback på om man fattade fel.

*FB för mig betyder förbrukningsställe. Den förklaringen säger säkert inte er andra någonting. FB är ett ställe där man förbrukar el.