Till Viktoria
Han kom som en svag vilsen bris ända upp från Spanien och flög som en stormvind in i ditt hjärta. Han satte ett avtryck i den iskalla snön men ett varmt spår i ditt inre.
Han var ett vilsekommet, välkommet inslag i ditt hem.
Du gav honom ett hem och du såg till att han fick se fåglar och att han fick ströva runt i naturen. Du gav honom en fru som han skyddade och månade om lika mycket som du. Du gav honom trygghet och tillit.
Du såg till att hans år i din vård blev till de bästa.
Han tog dig ut på iskalla turer i snö och blåst, som bara han gillade. Han drog omkull dig i sin iver och tro att han kunde flyga upp i träden som en fågel och gav dig ett ärr som sitter inristat i dig för all framtid.
Han växte till både kropp och själ i din vård. Du var hans trygghet.
Du tog för hans skull det svårt beslut. Osjälviskt och klokt.
Du var hans matte, den bästa han kunde få.
Tack mamma! tårarna rinner när jag läser detta. Det har varit en tung dag. Nu har jag inte mitt hjärta hos mig längre men han finns kvar i alla minnen och definitivt i mitt hjärta.
Åh så fint skrivet mamma, tårarna rinner nu.
<3
Oj vad du kan skriva fint Ingalill!! Spillde nästan en tår i kaffet här. Ha det bra så ses vi.
Så himla fint du skriver moster!
Tårarna bara rinner här nu...ja lilla Viktoria....det är mycket man ska gå igenom i livet!Kramar till er alla!
