mormoringalill

Sitter på busen, igen. Det är mörkt ute, fortfarande. Man skunker ner och sätter sig tillrätta för en avkopplande förd mot hemmet. Världens centrum. Lägger jackan mot fönstret och förbereder sig för en lugn färd. Navestad. En kvinna börjar tjattrar, oupphörligt, högt, skärande. Hennes röst skär genom lugnet.

 

Bussen luktar, inte illa, inte gott heller, bara luktar. Konstigt, lite hemtrevligt på något sätt. Jag har åkt med den flera gånger. Hennes röst stör. Söderköping. Plötsligt blev det tyst. Kanske gick hon av eller somnade hastigt. Gata. Tjatter. Hon är kvar. Fröberga. Tjatter, tjatter. Ringarum.

 

Månen lyser en kort stund genom en glipa i molnen. Snön ligger ju kvar så det blir rätt ljust utanför fönstret. Det är faktiskt fint, lite mystiskt, spännande. Tyst. Månen försvinner lika snabbt som den kom. Rösten är tillbaka, skär, hon sov inte. Gusum.

 

Hon är kvar. Jag är snart framme i Valdemarsvik, håll ut. Där på stationen står min man som ska ta mig bort från oljudet. Kör fortare bussen, kör hem till lugnet utan kvinnor med skränande röster.

 

En telefon ringer. Någon bokar hämtning vid Vammarskolan. Tjat, tjat. Nu ser jag avfarten. Tjatter, tjatter. Det är som smärta i öronen. Hemköp. Om man ändå hade lite silvertape. Statoil. Vammarskolan.

 

Åååååå där står räddningen, en isblå C5. Min riddare väntar troget. Busstation.

 

Älskling ta mig härifrån. Eriksborg.

Så har jul-, nyårs- och trettonhelgerna gått och allt julpynt har städats undan. Allt är packat perfekt i kartongen med texten ADVENT OCH JUL SAKER. Granen är ihoppressad och nedlagd i sin kartong. Fina adventsljusstaken är undanstoppad i sin kartong. Alla dekorationerna är demonterade och allt är förpassat tillbaka i lådan där jag har mina pysselsaker. Dukarna är utbytta.

 

Mitt i glädjen över att få återställa allt i sitt vanliga skick kan jag känna ett visst vemod. Vemod över allt man inte hann med denna jul heller. Alla lugna stunder som försvann då man trodde att man skulle sitta med en glögg vid brasan och bara njuta av ”julefriden”. Nåja, nu blev det inte så och det är ingen idé att lägga någon energi på det mer.

 

Fast visst kan det vara härligt att tänka tillbaka på 2010 nu så här bara 12 dagar in på det nya året. För visst finns det en hel del att tänka på som värmer inuti en. Min bror och Peter gifte sig i början av året. Ett bröllop som vi alla minns med glädje. Jag fick den stora äran att vara toastmaster. Ett uppdrag som jag känner mig mycket hedrad av att få ha haft. Blev så glad över förfrågan att jag inte alls tänkte på ansvaret det innebar utan tackade bara ja. Tyckte jag skötte mig rätt hyfsat, jätteroligt var det i alla fall. Min man och jag gick dessutom med i följet och det var ocksåfint. Vi var dessutom så snygga. Anders och Peter var också så himla fina.

 

Så blev det april och påsk, vi firade min födelsedag. Inte så särskilt mycket att fira för det var inga jämna år men det är alltid kul att familjen kommer på besök. Att umgås en stund och äta, fika eller något är alltid lika kul.

 

Så blev det dags för årets första resa. Den gick till Polen. Viktoria och Cecilia var med oss på denna upptäcktsfärd med tåg genom Polen. Tåg som troligen inte skulle på stå på sidan om spåren här i Sverige. Poznan, Wroclaw och Leszno såg vi och vi hade jätteroligt. Även om vi fick ståbiljetter hem på en av turerna. Men vad gör väl det. Det var glömt när vi sitter och äter en god middag eller fyndat i en butik.

 

Så var det äntligen dags att sätta båten i sjön. Lite försenade men vad gör väl det när den äntligen ligger där och guppar i glittret. Kapellet är lagat efter många timmar av kast mellan hopp och förtvivlan. Och tre trasiga symaskiner. Ny vindruta hade den också fått. Den hade gett mig flera tillfällen att se min man med den där lätt frånvarande blicken och tänkarvecket mellan ögonen som jag älskar så.

 

Marina blev klar med sin utbildning och sitt examensarbete kunde hon lämna in med stolthet. Det var så himla bra. Eftersom hon ofta ringt mig under våren och ville kolla en idé eller bara ville att jag skulle läsa något hon skrivit kom vi ofta att diskutera olika teorier. En gemensam kärlek växter fram, kärleken till Kay Pollak.

 

Även Emma gick ur skolan och tog sin student. Vi kände oss så stolta över henne där vi stod på gräsmattan utanför Gamlebygymnasiet. Stolta över att få fixa och dona inför hennes stora dag. Att se och höra glädjen hos ett barn är något som minns länge.

 

Nu var det dags för midsommar och vår lilla fest på ön. Alltid lika underbart. Vi åt allt som hör midsommar till. Ett nytt inslag var dock Cecilias nya snapsar. Rosa, geleiga och till en början kalla. Emma gilla't. Fiske, meditation och lek på stranden med hela familjen. Ett stort bål hör också till. Hampus och jag gjorde flera fina kakor av sant och sjögräs.

 

Så var det dags för resa nummer två, den gick till Riga för där trivs vi så himla bra. Marina följde med oss denna gång. Vi ägnade oss åt shopping, äta, dricka, lite mera shopping och så gjorde vi vårt bästa för att svalka oss så fort det gick att hitta lite skugga.

 

Jag försökte under denna sommar att lära mig att köra vår båt. Framåt och bakåt är inte så svårt. Men jag har ännu inte fått någon snitts på att få den att stanna på mina kommandon.

 

Mor och far flyttade ner till Valdemarsvik och vi hade en hel del pyssel med det. Tycker ändå att vi lyckades rätt bra. Med hjälp av syrran med familj och min familj så fick vi ned hela lasset och ställde det mesta i ordning på ett par dagar.

 

Vi åkter på resa nummer tre. Den gick till Bratislava och denna gång följde Veronica med oss. Vår vana trogen så gick vi en hel del och shoppade en hel del och åt och drack en hel del. Vi fick begränsa oss till en onödigprommenad eftersom Veronica ibland var lite ostadig. Dock inte på grund av för mycket dricka utan för att hon är i växten. Ja inte hela hon utan bara magen.

 

Efter resan så hade jag en tung period då jag kände mig helt vissen. Men det vill man ju inte komma ihåg så det skriver jag inget mera om.

 

Så blev det en resa till och den gick till Dalarna och närmare bestämt till Saxenborg utanför Grangärde. Det ligger bara några mil norr om Ludvika. Vi åkte runt på småvägar uppe på bergen och visste inte var vi var ibland. Besökte några fäbodar som var vackert ödsliga, inlindade i höstfärger och klara för vintern. Mycket tjusigt. Vi var på marknad i Borlänge, där träffade vi Anders och Peter. Självklart shoppade jag lite, ingen riktig resa annars.

 

Så rasade oktober iväg och även november. Visst det saktade upp lite i slutet av november då vi har en hel radda med kalas. Mor fyller, Fars dag, Emma fyller och Lucas fyller. Det blev den första advent och kartongen Med texten ADVENT OCH JUL SAKER skulle dammas av och bäras upp.

 

Det blev December och julfest på jobbet. Vi var på Folk Borgen (eller heter den bara Borgen) och fick god mat och fin underhållning. Det blev fjärde advent och alla fina julsaker skulle tas fram ur sina gömmor. Alla dekorationer var klara och hängde där så granna.

 

Julafton är äntligen här. I år ska många av mina nära och kära komma till mig och min man och några får jag träffa när jag själv åker på kalas på Slottet. Jag firar nyåret med den jag älskar men middag levande ljus och champagne.

 

Nu har det redan gått 12 dagar på det nya året och jag har ingen aning om vad som ska hända.

"Spännande" skulle Kay ha sagt.

 

 

Egoism = självisk eller egennyttig, att existera för sin egen skull.
Altuism = osjälvisk eller oegennyttig, att existera för andras skull.


Egoism är att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra detsamma. Erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv och du är den viktigaste personen i ditt liv. Egoism handla även om att välja vilka värden som som man har i livet. Det finns bara ett grundläggande värde och det är att leva. Men för att leva måste man ha värden som gör det möjligt att leva. Etik, läran om rätt och fel, är ett sådant men även mat, medicin, musik och sport och motion. Allt sådan som ger ett värde åt ditt liv är sådan som är värdefullt för mig som ligger i mitt eget intresse.

Andra människor har ett stort värde för mig och mitt liv och min lycka. Så att vårda mina medmänniskor är en egoistisk handling. Om jag inte tar hand om mig själv och mitt liv så kan jag heller inte hjälpa andra och mitt liv blir inte värdefullt. På så vis hänger det ihop liksom. Ingen tjänar på att inte leva utan att ta vara på sig själv, att ta vara på sina värden; att vara egennyttig; att vara egoistisk.

Egoism innebär även att jag respekterar mina egna rättigheter men även andras rättigheter. Om jag vill ha rättigheter måste jag även acceptera andra människors rättigheter.
Alla människor existerar för sin egen skull men som egoist respekterar man varje individs rätt och har inget behov av att utnyttja andra.

Egoism är att vara självständig vilket innebär att jag tänker själv, handla efter eget omdöme och ta vara på mig själv och mina värden. Egoism betyder att jag äger mig själv och mina handlingar men också att jag ansvarar för de samma. Om jag äger mig själv och mina handlingar är jag fri. Frihet är att göra det jag vill med mitt liv och att du gör det du vill med ditt liv; en etik som ger oss rätt att existera för vår egen skull.

Som egoist bidrar jag till ett mänskligt samhälle på grund av att jag tycker att jag och alla andra får leva efter sina behov, sina nöjen och njutningar. Min positiva syn smittar av sig och människor i min omgivning känner att de kan vara sig själva. Som liten fick jag inte alltid göra som jag ville men jag hade rationella gränser och jag fick både säga nej och bli arg. Men mina föräldrar tolererade inte blint raseri.

En egoist är också ärlig, produktiv, integrerad, självständig, rättvis och stolt.

Mina personliga värden och intressen är något som är viktigt för mig. Att säga ”Jag bryr mig” är nästan det samma som att säga ”Detta är viktigt för mig”. Om min omtanke är uppriktig är den av egenintresse. Om min omtanke är äkta då är den baserad på mitt egenintresse. Hur mycket jag bryr mig är i direkt förhållande till graden av egenintresse. Så de jag bryr mig mest om är de som står mig närmast, de jag umgås mest med och de som bidrar mest till min egen lycka. När jag bryr mig om en främmande människa är det bara för att jag ser ett värde i att vara människa.

Att andas är egoistiskt, att äta är egoistiskt, att älska är egoistiskt, att använda hjärnan för att lösa ett problem är egoistiskt, allt som är viktigt för överlevnaden och för att må bra är egoistiskt. Att leva är egoistiskt.



Altruism innebär att jag är självuppoffrande och lever för att tjäna andra; att se andras intresse och inte mina egna; att göra det andra vill och inte det jag själv vill. Jag existerar för andras skull. Jag är altuist när jag offrar mig själv och andra. Skulle självuppoffrande vara destruktivt? När jag offrar mig har jag rätt att offra andra för om jag offrar mig ska väl andra också göra det. Individualister måste elimineras för de är egoister som gör det de själva vill istället för att lyda.

Som altruist är jag lätt att manipulera då jag saknar självkänsla och lätt får dåligt samvete om jag inte gör som andra tycker och vill. Jag tycker inte att jag är en hycklare för att jag inte gör som jag vill utan som andra vill och jag tycker att det är rätt att du ska offra dig för mig och inte alltid göra som du vill.

Även om jag blir sur, bitter och avundsjuk så är jag hellre det än står på mig för att leva som jag vill. Ingen tycker väl om mig om jag säger nej till det som förväntas av mig utan jag blir säkert mera populär om jag gör det som förväntas av mig. Jag offrar mitt ego för att vara till lags. Då kan man ju även förvänta sig att andra skulle kunna göra det för mig en annan gång. Jag känner i hela mitt hjärta att jag hatar dig för att du inte gör det jag gjort för dig. Men jag kniper käft för jag är lite rädd för vad andra ska tycka. Vill ju inte stöta mig med någon. Om jag låtsas bry mig så kan jag sedan i mitt inre känna en viss skadeglädje när du misslyckas.

När jag någon gång står upp för mig själv så känner jag hur du tycker att jag gjorde fel och jag får skuldkänslor och det blir nästan omöjligt att säga nej. Du vill väl att jag ska ha skuldkänslor så att du kan få göra som du vill och manipulera mig. Jag får sabotera mitt eget liv för att slippa skuldkänslor. Det blir en ond cirkel som förstör min integritet och gör det omöjligt för mig att göra det jag vill, stå för mina åsikter och uppfattningar. Hur mycket jag än sätter andras åsikter över mina egna och förstärker det andra tycker så känner jag ingen stolthet och känner ingen respekt.

Jag säger inte nej, ett ja ifrågasätts inte och kräver nästan aldrig en förklaring. Då behöver jag inte ursäkta mig eller rättfärdiga för dig mitt beslut. Jag tar ofta på mig ansvaret för andras känslor men ändå blir man besviken när jag någon enda gång skulle säga nej. Man vill ju inte förstöra en god relation för att få sin vilja igenom. Jag kan inte se det som att jag skulle vara oärlig för att jag gör som du vill och inte som jag egentligen vill. Jag kan bara inte se din besvikelse och frustration för då får jag dåligt samvete. Om jag säger nej leder det säkert till en konflikt och vad ska andra tycka då?

Jag minns från min barndom hur besviken mina föräldrar blev när jag inte gjorde som de ville, ”om du inte är lydig så vill ingen vara med dig och ingen kommer att älska dig”. Om jag inte lyder så förtjänar jag inte att ha det bra. Jag har fel och du har rätt.

.....eller är du ego-altruist