mormoringalill

Han dök upp igen, hade inte sett honom på några år. Så jävla snygg, lång och smal, mörkt tjockt hår och en nästan svart mustasch och ett vackert leende. Svarta boots med guldstickningar. Jeansjacka med en broderad amerikanare på ryggen. Oldsmobil vill jag minnas att det var. Han gled fram, så cool. Måste ha. Efter en massa turer hit och dit så fick jag som jag ville. Min. Yes.

Många fina turer gjorde vi i hans bil. Västervik var ett av våra favoritställen. Dansa kunde han, en riktig Travolta :-). Många gånger var han kung på dansgolvet på discoteket Don Quijote. ”Just nu”, som i Tomas Ledins låt, var hans motto. ”Tiden är nu, inte sedan”. ”Det löser sig”. ”Faan vad du ser hängig ut, har du....”

Åtskilliga timmar var jag hantlangare i verkstaden på Shell, bara för att. Raggare, ja det kan man nog säga. Fast han var inte främmande för att gå i skogen, fiska, segla och jaga. Men till kvällen, likt stålmannen, klädde han om till Mr Cool igen.

Militärtjänsten lugnade nog ned honom lite, men ytterst marginellt. Många järn i elden var fortfarande en del av hans vardag. Länge sedan nu. Vem var han?

Det är 35 år sedan nu. Vart tog han vägen?

Håret glesnade och grånade. Mustaschen försvann. Magen växte ut lite. De coola bootsen byttes ut mot seglarskor. Dansen stannade upp. Jeansjacka byttes mot fritidsjacka, Go Big or Go Home. Han köpte en Volvo. Vem?

Svärmeri i månsken byttes ut mot rävjakt i månsken. Kärleksfulla ord och en öm blick byttes mot hårda ord och tårar. Vi gick skilda vägar.

Men som det så ofta är så läker tiden såren och vi kunder åter ses som vänner. Vem var han? Denne en gång så tjusiga man som svepte iväg mig som en storm.

Naturligtvis var det han som blev far till mina barn. Min vän i 35 år.

Han lämnade oss alla helt plötsligt och alldeles för tidigt. Jag var arg på honom för det. Det var ju meningen att vi skulle se våra barnbarn växa upp. Inte sida vid sida som vi trodde en gång men som vänner, tillsammans med Thomas och Fia.

Din dag, Din ”frida”.

När en stjärna faller då ser man att den fanns.
För den lyser starkast när den dör, på väg till någonstans.
Och i skenet väcks en dröm till liv, som har slumrat i min kropp.
Jag ser seglet fyllas av en vind mot den dag som andas hopp

För idag när båten glider ut så blir jag fri igen.
Det är bara vintern som är slut Nu lever sommaren.
Och jag vet ändå att det vi har ska växa inom oss.
Bortom djupa vatten finns det kvar sen vi har kastat loss.

Vad är det som väntar.
Det känns att allt är nytt.
Skall jag hitta dig som den du var med allt du har betytt.
Vi blir ett med allt när allt blir ett.
Liksom stjärnor utan namn.
Inte ser du om det fattas en, den som förde mig i hamn.

För idag när båten glider ut så blir jag fri igen
Det är bara vintern som är slut Nu lever sommaren.
Ser du himmelen är blå idag, när molnen blåst förbi.
Ta emot mig för nu kommer jag.
När du ser mig är jag fri.

För idag när båten glider ut så blir jag fri igen
Det är bara vintern som är slut Nu lever sommaren
Ser du himmelen är blå idag, när molnen blåst förbi.
Ta emot mig för nu kommer jag.
När du ser mig är jag fri.

Nordman