En annorlunda julsaga
Vad gör tomtefar, tomtemor och alla nissarna när det inte är julafton.
Han ser till att de fina adventskalendrarna är i balans,
han vet allt om yoga, andning och dans.
Ser till att allt innehåller lagom med proteiner och mineral,
så till kvällen blir det kanske en svängom i frigörande i vår lilla sal.
Hon fixar med allt piff och ser till att alla har det gott och kul.
Finaste kalaset hon ordnade sju dagar före jul.
Fejar hela natten innan hon ögonen slöt
så hon är rent omöjlig att väcka till vår morgongröt.
Hon är nästan alltid glad
om inte hon tar en Ben and Jerrys med choklad.
Hon är en snäll och go tjej,
så låt inte namnet Karbasen lura dig.
Inte vill hon ge oss smäll
för trots de svarta ögonen är hon oftast snäll.
Bara Safrinissan blir rädd och drar,
ställer sig tryggt bakom Tomtefar.
På vård är hon bäst i vårt land
och leken med barnbarn sker med varsam hand.
Hon putsar och gnor på allt så att det som silver glimmar.
Köper, säljer, räknar sina slantar och timmar.
Det blev inte dagis och frita, så vitt jag vet.
Många andra barn får istället örhängen och klockor i fina paket.
Ursnabbt fixar hon en gran,
dan före dan före dan.
Som gammal mattant verkligen mat kan laga,
aldrig har man haft något att på detta klaga.
Idag får hon slå sig ned till ett bord som redan är klar.
Ingen har väl missat att hon dessutom är mor till Tomtefar.
Som mormor och farmor till flera av nissarna kära
är vi glad att ha dig här idag så nära.
Snart är hon större än självaste Tomtefar,
hon pustar och stånkar och hormonerna åt alla håll drar.
Hon vårdar och hon svär på östgötatrafiken.
Nu måste vi göra dig besviken:
Till nästa jul blir det ingen bojkott
för då runt benen har hon en egen liten knott.
Hon kan mest om häst, gris och ko
men hur går det med Tomtefars renar tro.
Hennes studier är slut
tre år gick och på den säcken har hon gjort knut.
Hon åker gärna moppe men nu är det mest släden
där hon kör runt insvept i tjocka pläden.
Fast han är lång han kvar i skolan går
men snart är han klar och springer ut i vår.
Om allt går bra med körning och teori,
så har han kanske en egen bil att sitta ensam uti.
Fortsätter vägen att vara hal
kan han leka med andra nissarna nere vid Bäckadal.
Mitt bland alla smånissar står han i sitt blonda skägg,
tungan är ibland vass som en egg.
Men han är snäll och vi får alla följa med på en tur i hans kaffekopp.
Han rattar säkert en farlig vind och ett tåg men roligast är nog att i borgen göra ett hopp.
Han praktiserar nu i Tomtens verkstad och allt är nytt.
Sliter för att lära och gitarren mot mässing är bytt.
Ska det månne bli han som allt övertar
när Tomten av sig tomtedräkten drar.
Fortsätt att spela och sjung
för att ta över nu är du ännu för ung.
Service och bensin säljer han till dig och mig.
För honom att fixa en bil, ordan en reservdel, baka en bulle är ingen stor grej.
När han inte jobbar leker han nog med William så klart,
ett solsken som är lik pappa helt uppenbart.
Från finland härstammar nissen vår
som lockar på FB med musik jag inte förstår.
Frillan har inget klassiskt tomtemanér
men vad gör det när vi den nästan aldrig ser.
Favoriten är nitar och läder
så protest blir det när nissan kräver andra kläder.
Hon jobbar bara på natten,
tar hand om de gamla och går sen hem och där väntar katten.
Hon syr tavlor och dukar, för ögat rena fröjden.
Pysslar i sin lilla stuga uppe på höjden.
På sommaren är det mest där hon bor.
När något krångla så ringer hon till Tomtefar för det är ju hennes lillebror.
Hon tar oss ut på en tur i mörka skogen. På jakt efter älg, rådjur och gris.
Hon kollar om vi har något gott i vår kyl eller på vår spis.
Hon kan äta stora lass av godis eller pasta.
Sedan far hon raskt iväg i Tomtemors Mazda.
Lite fnitter och fniss bland papper, kartonger och snöre,
så dök han upp till midsommar eller strax före.
Välkommen till vår familj och till vårt hus,
nu när vi vet att du lätt kan laga både spindelled och Tomtefars besvärliga ljus.
Det finns inte ett spel i hela tomtens spel-attribut
som han inte testat från början till slut.
Allt för att barnen inte ska få något som inte går att varva.
När man jobbar med spel får man inte slarva.
Klot och käglor han skruvar, spärrar och kryssar helt lätt.
Chili con carne hos tomtemor gör honom väldigt mätt
Han är inte far till alla barn
men han har nystat in dem i sitt garn.
Han snickrar, bygger om, fixar och lagar.
Tar hellre båt än renar när han tar ut sina semesterdagar.
Så har han gjort sedan han till verkstaden anlände.
Om tomtemor får bestämma så stannar han och håller på tills tids ände.
Hon går här och pysslar, tänder lite ljus och gör en dekoration.
Vilar vid brasan när hon behöver rekreation.
Om hon av resor blir för trött
häller hon upp sig ett glas rött.
Spejar i fönster efter tomtefar och nissar
inget hennes öga missar.
Tänder ett tomtebloss
och bloggar om oss.
Advent vårat ljus i mörkret
Nu menar jag inte att man ska sluta städa, nej då. Tycker om att göra fint hemma jag med, men jag gör det för att jag vill numera, inte för att det förväntas av mig. Vill aldrig ha det så som det var förr när min mor, farmor och mormor började till advent och vände ut och in på sina hem. Varenda litet skrymsle skulle göras kliniskt rent. Silverbestick som ingen använde skulle putsas. Garderober och förråd skulle rivas ur och organiseras om (fast det inte var organiserat). Dukar skulle tvättas och manglas. Alla skulle hjälpa till, fast vi visste att vi inte höll måttet eller skulle få det lika blänkande som det borde blivit (vems norm?)
Sedan mellan all puts och feja skulle det bakas, bröd, bullar, lussekatter, kakor, sockerkakor, rån, kleneter, pepparkakor, längder, tårtbottnar och säkert lite till. Efter det, eller lite då och då, skulle det lagas mat och här är det ingen idé att jag ens försöker mig på att räkna upp allt. Hela kök fylls av mat. Mat, som någon måste äta upp. Ja, ni förstår nog vem som skulle ätat.
Nu kommer vi äntligen till det som jag gillar inför julen. Göra godis, klä granen, slå in paket, göra fina dekorationer, koka skinka, fixa revbenspjäll. Grava lax så klart.
Kasta bort era måsten och gör det som känns rätt. Julen är ingen hyllning till maten oavsett vilken anledning du har att fira den. Ingen sann vän kommer hem till dig och kollar om du städat besticklådan. Ingen kommer att dra ut byrån för att se om det är dammat bakom. Ingen riktig vän kommer att påpeka ifall du struntat i att laga kåldolmar eller grisfötter.
Å, är det så att man brinner för att fixa allt så det är perfekt till jul då ska man naturligtvis göra det. Men man ska göra det för att man vill inte för att man tror att det förväntas av en.
Det blir jul, vare sig man vill eller inte, även om inte hela advent är en hård kamp med en massa måsten som vi fått i arv.
Så sitt lite oftare med man, fru, barn och/eller vänner och bara njut av de tända ljusen, pepparkakorna och glöggen (inköpta på ICA). Känn värmen och myset istället för tvånget och paniken.
Hur ska man vara för att vara rätt
Vem är du att döma mig. Vem tror jag att jag är som dömer dig.
En dag när jag åkte in till jobbet så poppade det upp en tanke i mitt huvud som höll mig sällskap hela vägen mellan Valdemarsvik och Norrköping. De kom förvisso inte bara så där av sig själv utan av en händelse nära mig. Jag kom att tänka på vad svårt det är att bara vara. Jag menar att det liksom inte är tillåtet, inte accepterat. Alla behöver inte vara lika dana men man får minsann inte stick ut allt för mycket från LAGOM för då du...
Nu har jag varit med rätt många år och i rätt många olika sammanhang så jag har väl lärt mig hur jag ska bete mig, för det mesta. Men varför kan man inte få vara som man är utan att försvara och förställa sig. Men är inte det att vara falsk? Nja jag vet inte det ja. Kanske är man bara rädd, osäker eller bara jävligt trött på att ständigt få förklara, försvara. Höra hur någon fnyser. Se hur någon hånler. Se hur menande blickar utbyts. Bli retad. Bli ratad.
För om jag säger att jag tror på: själavandring, övernaturliga ting, tomten, gud, Buddha så höjs det mer än ett ögonbryn. Kanske säger någon något ”roligt” som troligen bara sårar. Man tiger.
Om jag har en politisk åsikt, som inte har den goda smaken att hålla sig på mitten och vara lite lagom åt höger eller vänster, så är man genast lovligt byte. Hujeda-mig för de röda och usch-och-fy för de ultrablå. När blev det rätt att vara elak mot människan bakom en politisk åsikt? Om du har åsikter ut på kanten då tycker jag per automatik inte om dig. Spelar ingen som helst roll att du är rar och snäll.
Varför är det så? Varför har man inte rätt att tro och tycka som man vill? Att man tror behöver inte självklart betyda att man är galen, idiotisk, trög som inte förstår att allt bara är en ”saga”. Vågar man ens stå upp bland sina ”vänner” och säga att man tror på/tycker att ...? Nu tänker du kanske, klart man törs vad är det annars för vänner. Jag är inte så himla övertygad, för tänk efter, hur är Du när det pratas politik, religion. Är du kritisk till saken eller personen?
Om jag tror och tycker något helt annorlunda än Du, har du rätten på din sida när du gör spe av mina åsikter och mina känslor. Har du rätt, bara för att dina känslor och tankar mer stämmer överens med den stora massan.
Vem har rätt att döma mig för mina åsikter, min tro, mitt sätt att vara, mitt sätt att klä mig, mitt sätt att prata, min frisyr, min kropp, ja, till och med mitt hem, min borg.
Tänk att vi har så lätt att kritisera allt som inte är lika som vårt eget. Varför är vi så elaka mot varandra. Varför förstår vi inte hur ont det gör när vi slår ner på varandera, öppet kritiserar och gör spe. Varför glömmer vi så lätt smärtan i någons ord att vi bara sekunder efteråt kan sänka våra nära och kära, arbetskamrater och vänner. Varför är det så svårt att inse att problemet är mitt när någon/något stör mig. Den/det som stör äger inte problemet, det gör jag, ingen annan. Kanske är det så enkelt att det gör så fruktansvärt ont att titta in i sig själv och ta itu med sina egna fel och brister. Så mycket lättare att kritisera andras.
Jag är på inget sätt olik alla andra men jag jobbar på det. Varje dag bestämmer jag mig för något som jag ska sluta med, börja med, bli bättre på. Helt klart lyckas jag inte varje dag men jag kämpar på och försöker och försöker. Idag ska jag inte låta henne/honom/det störa mitt humör. Inte låta mig uppröras över att X existerar över huvud taget.
DET ÄR JAG SOM HAR PROBLEMET. BARA JAG SOM KAN GÖRA NÅGOT ÅT DET.
Idag ska jag inte tänka, känna så elakt och illa om X. Om någon inte lever upp till mina förväntningar så kanske min krav är för stora. Alltså har jag fel, inte X. Denna lilla devis gäller i stort sett allt som sker runt oss.
Visst blir även jag arg, ledsen och sur men jag försöker att aldrig vara elak. Har upptäckt att det finns ingen glädje i att göra någon ledsen eller arg. Det ända jag känner, i de fall där jag gjort det, är sorg och smärta, en nästan svidande smärta. Den sprider sig i hela magen och huvudet. Det är då man måste kunna stiga upp, stiga ur, kliva åt sidan. Det är då man måste... Det är då man vill.
Nu kan det låta som jag är så himla präktig men det är inte alls sant. Jag kan minsann vara en riktig pestråtta till och från. Men jag tränar hela tiden på att bli bättre. Göra bra och försöka att inte spilla energi på sådant jag inte kan göra något åt. Visst finns det fortfarande en hel massa saker som ”stör” men de blir färre och färre. Det finns helt klart några saker där jag fortfarande är rysligt lättantändlig. Kritisera inte min familj. Den är stor, 12 tunga skäl att låta bli. De betyder allt för mig.
Det är inte så att jag saknar människor och händelser att träna på. Jo, minsann det finns så mycket varje dag. Och varje dag misslyckas jag. Ibland är de saker som man ska träna på svåra och ibland lätta. Men vilken lycka det ger när man upptäcker att det som var så svårt inte längre är något att träna på mera.
De är sitt eget problem inte mitt. Jag störs inte längre. Hurra.
Så ha gärna åsikter om mig och mitt för jag förstår att du precis som jag tränar på.
Rumi, en poet, skrev på 1200-talet:
Du föddes med potential.
Du föddes med godhet och förtroende.
Du föddes med ideal och drömmar.
Du föddes med storhet.
Du föddes med vingar.
Du är inte avsedd för att kräla, så gör det inte.
Du har vingar.
Lär dig att använda dem och flyg.
