mormoringalill

...och fem av dem tillhör min familj.
Kom att tänka på denna gamla visa idag och kunde inte förstå, hur kunde han som skrev den för så länge sedan känna till Thomas och mina flickor. Nu finns det säker de som tycker att jag har fel, men se det har jag inte. När jag tänker efter så skulle de andra två också kunna vara min, på sätt och vis. Det beror ju på var man drar gränsen för att kalla något för sitt eget.

Först har vi ju lilla Saga som är en riktig goding och som nog kommer att bli ett vackert inslag i ringen när hon blir stor.

Det är ju svårt att välja en viss person till den sjunde vackra flickan.
Min arbetskamrat Karin som allt är omtänksam och många gånger har varit en sann vän. Inte bara på jobbet utan mycket mer än så.
Min storasyster som alltid finns där för mig även om vi inte ses så ofta som vi gjorde förr i tiden.
Mina svägerskor som jag känner har tagit in mig i sina familjer, känner mig välkommen.
Helene som jag lärde känna för över 20 år sedan när hon flyttade in i huset bredvid.
Lena och Marie som jag har gjort så mycket roligt tillsammans med.

Skönhet sitter inte alltid på utsidan. Det vackra som finns på insidan och som man aldrig får se om man inte lär känna personen är ibland det vackraste.

Alla dessa flickor är vackra både på utsidan och på insidan. Och visst är de mina.

Sju vackra flickor i en ring
sju vackra flickor i en ring,
vackraste flickor häromkring
ibland de flickor alla.