mormoringalill

Visst finns det så mycket godis. Godis är gott. Det finns så många sorters godis, godis för hela kroppen.

Hela kroppen: Min man, att hitta fina skor som passar.
Magen: en god middag med ett gott vin och en god efterrätt. Visst känns det som godis.
Benen: efter en lång dag där man bara stått och gått få lägga upp benen i divandelen av den jättesköna soffan.
Ärmarna: att få ha någon man tycker om i sin närhet och få krama dom lände.
Huvudet: att få diskutera ett intressant ämne med någon. Att få höra någon annans syn på en spännande fråga eller fundering.
Öronen: att få lyssna på Unchained Melody med Righteous Brothers.
Ögonen: Ja där är det så många saker som skulle kunna räknas upp. Svårt att nämna bara en sak. Barn och barnbarn, smultron, blankstilla sommarhav, kalasfina kära, mor och far, Henrik Lundqvist (målvakten - före match).

Igår var jag med Thomas och pappa och tittade på nya C3an. Det är också en sorts ögongodis. Den helvita med glastak var så himla fin. Rally Mitsubishin var inte heller så dum. Där skulle man lätt kunna gå runt som när man var liten och kom in i en godisaffär. " Då vill jag ha: den där röda, en blå därborta, en svart med taklucka. Nej föresten ta två utan lucka så räcker det till två sådana där helvita med glastak också"

Men oavsett var jag stog i hallen så drogs mina ögon ned till hörnet, där stod han. Hur jag än försökte så drogs mina ögon åt det hållet. Mörk, blank, perfekta linjer, ursnygg. Han luktade gott. Kände när jag stod där alldeles tätt intill att han var i det närmaste perfekt. Hade bara varit med en enda före. Caesar - Zoro - Simon. Mjuk och följsam. Där borta stod den så nära och ändå så långt borta. Den perfekta - Citroën C6. Snacka om ögongodis.