När ska jag lära mig
Ibland blir jag så arg på mig själv som aldrig lär mig. Man kan ju tycka att efter så många år så borde man ha lärt sig att ta besvikelser, men inte då. Varför ödsla en massa tid och ork på sådant man ändå inte kan påverka genom att överreagera utan endast genom att agera. Men agerar man då, nej då. Man blir sur och retlig och en pest för sin omgivning. Man gnäller och är besvärlig.
Tyvärr är det väl så att jag inte tycker om att inte få som jag vill. Jag vet att man inte alltid kan få det men ändå så blir man besviken. Jag vet, man ska vara glad för det man har fått och inte sur för det man inte fick. Väldigt kloka ord som jag ofta sagt till mina barn, men lever jag upp till dem då, nej. Man målar faan på väggen och gnäller. Skulle ju kunna vara förståeligt om det hade varit någon, en människa som gjort mig besviken. Då hade jag kunnat använda alla mina bra argument för att få min vilja igenom. Nu går tyvärr inte det eftersom föremålet för min irritation är en händelse som inte ens har hänt ännu. Helt galet, visst.
Nu har jag gnällt lite till så nu får det vara bra. Går och lägger mig och hoppas på en bättre dag imorgon. Det blir det säkert. Glida omkring länge i morgonrocken, dricka kaffe vid brasan, äta lång frukost, lösa melodikrysset, köra flyttlass. Ja, det sista vete sjutton om det verkligen hör till det goda en lördagsmorgon men vad gör man inte för sin familj ;-)
Fattar inte varför alla ska hålla på och flytta hela tiden. Hit och dit. Bygg om istället så blir det som nytt fast på samma ställe. Jag vägrar att flytta på mig och jag har förbjudit min man också. Han får helt enkelt bo kvar här han med :-) Jag tycker om att få min vilja fram.
