mormoringalill

Nu är det fredagsmorgon och jag sitter och väntar på att det ska bli dags att gå till jobbet. Det är flera timmar kvar till bussen går. Det är kallt ute och man längtar till våren. Ska den aldrig komma. Finns det något underbarare än att få ta sitt morgonkaffe ute på trappan i morgonsolen. Det kan ju inte komma på frågan idag då det blåser en iskall nordlig vind och är 10 minusgrader. Nej istället för bara fötter och nattlinne får man ha vinterkängor och tjock jacka, trycka sig mot väggen och hoppas att man inte fryser till is.

Snön är inte vacker längre. Hård, smutsig och i ett på tok för tjockt lager. Vår stackars båt är en frusen snöhög som kommunen gör sitt bästa för att stänga inne i snövallar. Vår gata har blivit två meter smalare av höga vallar med smutsig stenhård snö. Kan inte kasta bort adventsgranen då den sitter fast i en snödriva sedan mitten av januari. Bara halva granen sticker upp, otroligt fult.

Gatorna är isiga, knöliga och hala och de enda skor man går någorlunda säkert i är vinterkängorna. Är jag trött på dem, ja, fruktansvärt trött. Samma känsla som man hade för sin mammakläder efter nio månader.